գրաֆիկ

Rubriken är på armeniska, JA från google translate. Är inte ett sådant huge språkfreak att jag lärt mig armeniska med även om jag smått nördpluggar språk för att jag tycker det är kul. Dessutom tror jag att jag har en enormous crush... I mitt schema. Älskar, love, j'adore, amor, amore mina fridays! Är helt ledig på fredag, lär väl bli en ta-igen-allt-du-skrattat-och-inte-orkat-ta-in-när-du -egentligen-skulle-det-dag men endå? Har funderat på hur många stavningar det finns av mitt namn. Emelie, Emily, Emely, Emmely, Emmeli, Emmelie, Emili, Emilie, Emelli, Emilli, Emilly, Emillie etc. Likaså när det gäller mitt namn, har allt för många gånger hört någon ropa Julia, Emmy, Ellinor, Emma, Linnea och Felicia efter mig. Kärt barn har många namn? Fast ne. Har även lagt märke till hur många attentionhoe's det finns på Facebook. Många som t.ex gratulerar människor de aldrig träffat, som skriver långa texter som känns så otroligt privata att man vill slå idioterna med en stekpanna för att fatta att personliga grejor tar man antingen irl face2face eller på privata meddelanden?! I mean, how hard can it b? Likaså de som lägger ut exempelvis "Hur snygg är jag på en skala 1-10?" tycker det är lite sorgligt att behöva få bekräftelse genom sådant, istället för att ta tag i sitt liv och skaffa lite självkänsla och instinkt. 
Tumblr_lq8gcyhuli1r1mjs8o1_500_large
Tyyyyyyyyyyyyp min släkt


Förövrigt älskade jag programmet "True Talent"! Såg på "Extreme home makeover home edition" innan och de visade en berättelse om en man från U.S. Navy som ägnat varje dag i två veckor att leta efter överlevande och döda från September 11:th. Han går fortfarande till ground zero men när påfrestningen av hemska mardrömmar blev för mycket flyttade han och hans familj till Chicago. Jag kände så för denna familj och ja, jag ska erkänna att ögonen tårades lite och att den röd,blå och vita amerikanaren inom mig kände sig otroligt stolt över sitt ursprung. Ja, vad är mitt ursprung? Jag är född i Sverige men endast ca. 14 personer från min släkt bor kvar här. Många är födda i andra länder runtom i världen, vissa återvänder hit för att undersöka sitt ursprung (vissa, som t.ex några släktingar till mig i USA läser svenska på fritiden fast det går ju lite sådär för dem). Älskar våra släktträffar där alla berättar om sitt ursprung, kultur och där endast ett fåtal pratar förståeligt med varandra. Trots det är vi så nära min släkt. Vi har ett återkommande släktdrag. Humor, envishet, nyfikenhet, beslutsamhet, och förmågan att vara helt otroligt random? Nåja, jag trivs rätt bra endå. Pressen är på mig rätt bra just nu. Vill ju så gärna börja på College/University efter gymnasiet och då måste jag ha nästan MVG i alla ämnen, vilket jag har just nu förutom i matte men pressen ökar ytterligare nu i tvåan då jag har ett stort konfliktarbete på 9 veckor framför mig, dear god kill me. Min pappa tror inte att jag kommer plugga om jag kommer in i USA, han tror jag kommer festa och strunta i skolan. Kanske, men jag har principer och mål och tro mig, när jag bestämt mig och set my mind kan absolut ingen hindra mig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0