'

Gud vad jag saknar dig. Inget här i världen kan få tillbaka dig. Detta skriver jag för att skriva av mig just nu i stunden. Har inte sovit på flera nätter för jag försöker alltid vara stark i skolan. När jag kommer hem sätter jag mig direkt med alla läxor för att sysselsätta mig så att jag inte ska tänka på det. Men faktum är att alla mina senare arbeten har fläckar av tårar på sig. Varje kväll kommer tårarna. Alla låtar, vägar jag går på, samtal, tv-serier allt gör sig påmint av henne. Mitt humör blir jättevresigt mot alla för jag försöker vara stark alltid och till slut orkar jag inte. Mitt nedfall kommer komma förr eller senare. Jag låg och grät jättemycket för någon natt sedan och då fick jag för mig att jag skulle ringa till hennes mobil. Jag var desperat, jag behövde höra den. Hon hade aldrig på sin mobil så man kom alltid till telefonsvararen. Jag ringde till henne men tur nog har morfar avsagt abonnemanget så jag kom inte till hennes mobil. Ingen förstår mina känslor, trots att folk kan relatera till händelsen kommer de aldrig förstå vilken kontakt jag hade med mormor. Hur svårt det är att få reda på betydelsefulla saker i efterhand. Jag saknar henne så. ♥

xoxo
/E